Första Kärleken



Har ni någonsin varit kära? Asså riktigt kära så ni inte kan sluta le så fort ni ser personen? Jag kommer ihåg hur mycket jag älskade han hur mycket jag pratade om honom. Det va hösten 2007 jag och han fick kontakt via en massa folk som pratade på msn så blev vi båda inbjudna dit, sen addade han mig så fortsatte vi och prata själva där. Det ena lede till det andra, sen blev vi kära tro det eller ej kära redan innan vi träffas vi webbade skickade bilder snackade i telefon varje dag i månader.

Hans namn kommer jag tyvärr inte skriva ut, som sagt vi skickade ju bilder på oss för att visa hur vi såg ut(eftersom vi inte hade träffats än) För varje dag som gick så fall jag allt mer och mer för han, det va något i hans röst som gjorde mig kär riktigt kär en känsla jag aldrig haft innan. Men det dödade mig på insidan efter månader och vi fortfarande inte träffats och vi va redan tsm efter 1 dag ? Det låter helt konstigt men vi blev kära både jag och han. Sen kom bråken eftersom vi inte träffades och det tog slut i 3 dagar allt jag låg och tänkte på va han, han smsade och ringde mig hela tiden och ville ha tillbaka mig tillslut tog jag tillbaka han eftersom jag inte kunde vara utan han.

Sen kom dagen vi träffades det va den lyckligaste dagen i mitt liv, jag viste redan om att jag va kär men när han kramade mig och kollade in i mina ögon viste jag att jag va kär på riktigt. När jag fick kännas hans närhet slog mitt hjärta snabbare än någonsin, och första kyssen herregud det är en kyss jag aldrig kommer glömma. Första gången hans läppar va mot mina då viste jag att jag kommer älska han föralltid. Jag viste det inom mig jag viste att han är killen jag aldrig kommer släppa taget om.

Under månaderna som kom efter vi träffats va allt perfekt, alla viste om att vi va kära och älskade varandra vi va oskiljbara våran kärlek va starkare än något annat. Sen när han åkte hem han bodde långt bort i ett helt annat landskap ända nere i skåne började jag sakna honom mer än vad jag någonsin gjort, jag kände mig så ensam jag drack mig riktigt full och va otrogen EMOT MIN VILJA ! Men jag va korkad och valde att inte berätta något, jag hade pratat med honom 10 min innan jag va otrogen jag va skit glad och på bra humör sen ringde jag han 10 min efter det hände och va skit ledsen jag kommer ihåg han säga älskling vad har hänt varför är du ledsen? och allt jag sa till han va det är inget, jag saknar dig bara...

Sen kom dagen han fick veta att jag va otrogen, han slog mig grovt han lämnade mig men eftersom han bodde hemma hos mig eftersom han va här och hälsade på så hade han ju ingenstans att ta vägen så hela natten kämpade jag mig med att säga förlåt jag grät framför han jag ville han skulle ta tillbaka mig. Hela natten slog han mig, han sa han älskade mig sen krama mig sen slog mig han sa en sak till mig som krossade mitt hjärta ännu mer millah säg inte att jag krossade ditt hjärta du krossade mitt hjärta och ditt eget. Den meningen kommer jag heller aldrig glömma då insåg jag att han hade rätt jag krossade bådas hjärtan, men efter att kämpat mig i 1 dag tog han tillbaka mig och vi löste allt men vi hade svåra tider efter det eftersom han inte litade på mig ett skit vilket jag förstår.

Och då kom dom stränga reglerna jag fick inte ha smink,jenas,urringat inte snacka med killar inte ha killars nummer i min mobil inte i msn ingenting fick inte ens ha på min klackskor fick inte gå ut inte vara med kompisar ingenting. Men jag följde hans regler eftersom jag inte ville förlora han, han va det viktigaste i mitt liv kunde inte vara utan han älskade han för mycket. Men tiden gick vi älskade varandra mer och mer men kärleken blev farlig för mig, en kärlek som kunde bli min död.

Då kom hoten att han skulle döda mig om jag lämnade han, hot som gjorde mig så rädd att jag inte ens vågade vara hemma, hot som gjorde så jag låg och grät dag in och dag ut. Jag viste att han va kapabel till att döda mig eftersom han hade slagit mig och strypt mig innan, jag va bara blind jag fattade inte varför han bara hotade mig på nätterna ? Han ringde alltid på nätterna som mest och va glad men så fort jag sa något fel då blev han arg och då kom hoten han klickade mig alltid sen ringde upp någon timma senare och sa förlåt. Seriöst det tog 2/3 månader för mig att fatta att han knarkade att det va de som gjorde han så konstig.

Jag försökte med hela mitt hjärta att få han ur drogerna men det gick inte så efter vi varit tsm i 1 år och 1 månad lämnade han mig ? Han lämnade mig för jag klagade på han för allt med droger jag viste om att han fortfarande älskade mig men han fattade inte det själv eftersom han va förlorad i droger helt ! Men han ringde mig varje dag efter han lämnade mig han sa hela tiden han älskade mig men inte kunde ta tillbaka mig och det tog knäcken på mig helt jag va riktigt nära på att ta livet av mig jag va så kär jag kunde inte leva utan han men sen efter 2 veckor blev vi tsm igen.

Allt blev bra för ett tag men sen började helvetet igen han åkte in igen, han satt inne första gången efter vi varit tsm i 8 månader varje dag låg jag hemma i mitt rum och grät gick knappt utanför dörren ingenting, sen när han åkte in andra gången gav jag upp helt orkade inte med något mer. Blev helt förstörd kände bara hur saknade blev större och hur känslan att förlora han föralltid växte mer och mer. Allt jag tänkte på snackade om och drömde om va han allt va om han. Jag va ingenting utan han, han va ingenting utan mig. Men hur mycket vi än älskade varandra va alltid hans kärlek till mig för stor.

jag viste om jag släppte taget om han skulle jag aldrig få veta hur våra liv skulle blivit tsm, jag skulle aldrig mer få se han le när han ser mig. han har ett leende som han får när han är riktigt kär, det är ett leende som jag blir knäsvag för och det vet han om. Vi hade våra bra och dålig perioder men vi slutade aldrig älska varandra ALDRIG vad som än hände stod vi alltid kvar tsm och starkare än någonsin med en kärlek starkare än något annat på denna jorden.

Som jag nämnde innan andra gången han åkte in knäckte mig men jag hade kompisar som fanns där för mig hela tiden, jag va rädd att jag aldrig mer skulle få hålla om han och nu vet jag att jag aldrig mer kommer få hålla om han igen och det dödar mitt hjärta. Jag fick aldrig tillbaka mitt hjärta du tog med det, du har mitt jag har ditt. Men det är här och nu våran kärleks historia tar slut, som sagt du va min första kärlek och kommer föralltid vara det, din plats i mitt hjärta kommer ingen någonsin kunna ta ifrån dig. Jag kommer alltid älska dig inerst inne i mitt hjärta, we belong togheter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0