knäckt av saknaden
Man ser allt mer och mer i mina ögon hur jag slutar bry mig om allt annat hur jag börjar se ut.Helt trött inte ens fixa mig bara mjukis klädder inget smink, om du inte är här varför ska jag fixa mig ? Ser ingen anledning och ser ingen ork i det längre heller. Jag hittar knappt någon anledning att gå upp längre, varför ska jag ? vad finns det att göra utan dig ? INGET ! Jag är bokstavligen inget utan dig, e helt knäckt pallar inte. Saknaden av dig tar dö på mig, trodde det skulle ta längre tid än 17 dagar att knäcka mig totalt men tydligen inte.. Vad ska jag göra det har gått till en gräns då mina kompsar tycker jag e så jävla kaxig o tyken o sur hela tiden och tar det personligt, men det är inget mot dom det är bara sån jag blivit pga av hur jag mår kan inte hjälpa det.. Det är2 år kvar tills du kommer alla runt mig säger millah lämna han ska du verkligen förstöra dig själv genom att vänta innan han kommer ut lär du ligga inne på psyket.. Om ni hade varit mina närmsta vänner hade ni inte sagt så utan stöttat mig för att ni ser att jag är kär och detta är vad jag valt att göra ! Men såklart alla får tycka och tänka vad dom vill, jag stoppar dom verkligen inte när dom säger sånt till mig önskar bara jag hade 1 kompis som stod på min sida och sa lämna han inte du älskar han ! Någon som ser det från min sida, och verkligen förstår hur jag har det egentligen. Som jag sakt i tidigare inlägg jag vill bara bort härifrån där ingen kan hitta mig sova bort 2 år av mitt liv tills min pojkvän är tillbaka hos mig ! Jag kan svära på vad som helst att ingen någonsin kommer kunna känna denna sorgen/saknaden som jag har och smärtan att gå runt och bär på den hela tiden.. Och det har bara gått 17 dagar och den har växt mer än vad jag själv kunnat tro.. Orkar inte ens skriva om det , det gör bara saken värre.
Know I should stay away from you, cause it's no good for me.
I try and try but my obsession wont let me leave
